Heartbeats of love and pain, and I do suffer

Dessa nätter driver mig till vansinne. Känslan jag inte kan sätta ord på eller definiera överhuvudtaget.
It’s out there, and I must go.

Jag är hemskt trött ikväll, men kan ändå inte finna ro. Jag blir så rastlös av att sitta här inne i min lägenhet.
Sömnen lockar och kanske ska jag försöka bädda iordning på balkongen så jag kan sova där. Eller så tar jag återigen på mig kläderna och vandrar ut i natten, för stilla vill jag inte riktigt vara. Jag känner mig lite jagad kan man nog säga, som jag letar efter något och fått en tidspress på mig. Jag vill ta in allt, ljud, dofter och tankar, men jag hinner inte. Snart är det slut, bråttom bråttom.

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise

Black bird singing in the dead of night
Take these sunken eyes and learn to see
all your life
you were only waiting for this moment to be free

Ödmjukhet, lycka och total eufori

Vet inte riktigt vad jag ska säga, har inga ord som är bra nog. Jag tänker, lever, funderar, känner och dagdrömmer i stora lass just nu. Varken kan eller vill släppa in någon i det hela, har behov av att vara ensam. Social på mina egna villkor och sådär.

Är ute o promenerar en hel del, fikar och lyssnar på musik och givetvis fotar jag också. Alla intryck som kommer nu är helt överväldigande och jag blir häpen över livets skönhet. Hänförd av daggen i gräset en torsdagsmorgon i maj och med tårar i ögonen ramlar jag hemåt, full och trött men lycklig. För lycka är just vad jag känner.

Lycka, ödmjukhet och välsignelse.

Jag varken kan eller vill dela detta, inte nu. Kanske när saker sjunkit in lite, kanske när minnena är vad som finns kvar, kanske då kan jag berättta. Men nu, allt som är och finns är jag själv, musiken, solen, månen och stjärnorna. Fåglarna som kvittrar, gräset som mjukt böjer sina djupt gröna strån för vinden, som leker med trädens spröda blad. Jag är så lycklig, men samtidigt så frustrerad. Jag hinner inte få in allt, kan inte spara detta mer än i minnet. Jag lägger huvdet på sned och ler lite, för solen skänker mig sina gyllene strålar som värme och ljus, hjälper mig se det jag annars inte ser.
Och nu ser jag, känner jag, önskar jag och upplever jag allt det där som betyder, som är viktigt på riktigt.

Och Jag varken kan eller vill dela detta nu, inte med dig, inte med någon. Så ge mig tid, låt mig vara för jag kommer ändå gå dit lyckan leder mig, där gräset är grönt och världen tycks bubbla av fnitter mest hela tiden.

Onsdagen den sjunde i femte

Jag är sjukt seg med att skriva blogg, jag vet! Men iallafall har lite allt möjligt hänt på sistone, jag listar:

• Jag är numera under utredning på psyk, har fyllt i formulär och varit på besök och försöker få rätsida på allt här i livet.
• Jag har träffat en söt tjej. Sjuksyrra, söt, skrattig, killerboobs, mysig och så verkar hon faktiskt intresserad på riktigt. Alltså, jaa, Omvälvande och pirrigt men bubbligt och hemskt trevligt.
• Det är soligt o grönt ute, det höjer mitt humör metervis! Planterar blommor och promenerar massor.