Vaknar 06.01 av att lillen piper i buren. Hon har dock sovit sen elva igår kväll, så det var helt godkänt.
Dagen igår blev lång och lite långtråkig, men när vi väl kom hem kändes det mycket bättre.
Nu bor en liten Saga här och skoja inte att hon är sjukt söt! Vaggar runt och busar, även om jag lyckades få henne att somna om en timme vid min mage.
Idag är det tvättid och lägenhetskollning, med hund.
Föreställning på föreställning, skratt och gråt. Herregud vad jobbigt det har varit!
Framför; På tisdag ska vi åka till Trelleborg och hämta hem våran hund, Saga. Jag längtar galet mycket!!
Onsdag ska jag och lillen på lägenhetsvisning och förhoppningsvis kan vi flytta dit snarast möjligt.
Jippie! Thats all.
Nybäddad säng, helt nya lakan, gröna förstås.
Lyssnar på lastfm.se, försöker hitta massa ny intressant musik. Laddar i smyg inför premiären ikväll, är inte speciellt nervös än men jag vet att det kommer ungefär två timmar innan.
Jag o seb pratade om det igår, hur knäpp pjäsen känns egentligen. Det är för tunt, det håller inte, jag går itne ens på det själv. Och då finns det en hel del problem…
Man skjuter inte sina föräldrar för att man är en bortskämd unge som får allt, utom tid och uppmärksamhet. Visst, tjejen hör röster och är lite vrickad överlag, men fortfarande för tunt.
Man skjuter inte ner sina skolkamrater och vänner för att man blir knuffad och utskrattad några gånger i skolan, eller för att man blir dumpad.
Bilden av en tuff, omtyckt, intelligent, duktig, snygg, bortskämd sportig och populär person som flippar över och skjuter ner folk kallblodigt stämmer bara inte. Det är fel och det är för tunt underlag att reagera/agera på.
Min bild av de riktiga snubbarna som begått dessa tragiska sinnesdåd är helt annorlunda.
En antingen ensamvarg eller något mobbad ung man, utan 100% social kompetens, måttligt eller helt försummad i hemmiljön, intelligenta och tänkande, understimulerande av sinnet, påvisat deprimerade och kanske även medicinerade med äckelmedicin för sina psykiska besvär.
Det läskiga är att jag kan identifiera mig med dessa människor i ganska hög grad.
Humanity is overrated
Är det egentligen så konstigt att unga, understimulerade, bortskuffade och frågande människor som inte får svar eller vägledning tillslut slår över? Jag vet hur det är att leva med ångest, med adhd-problematik, med att världen ibland ter sig så ofattbart konstig. Att alltid känna sig utanför även när man är inom kretsen, att inte reagera på samma saker som andra, inte tänka och resonera som andra, att tycka saker är viktigt medan andra individer i samma ålder prioriterar helt andra saker. Jag har varit djupt ner, högt upp, varit ”all over the place” och jag kan sympatisera och förstå mycket av det. Och det skrämmer mig faktiskt litegrann, i synnerhet då många av förövarna gått på samma mediciner de söta snälla välmenade läkarna försöker pracka på mig….
HA! Vilken tur att jag försöker tänka själv, ifrågasätta saker, kräva hjälp och uppmärksamhet. Annars hade jag kanske slutat där själv för fem år sen.
Jag lyssnar på riktig brudradio nu, massa fjantiga popbrudar med polerade ytor, vissa låtar är helt okej medan de andra bara låter likadant. Trallvänligt och sliskigt, man får liksom bilden av en åmande halvnaken ung tjej på näthinnan direkt, och vad säger det om industrin?
Mer Lasse liknande individer till folket 
Senaste kommentarer