• Arbetsträning

• Körkort

• Folkhögskola

• Arbete

Sådär, det var min tanke innan jag somnade igår.

Gjorde potatisklyftor så Seb skulle få matlåda åtminstone, sov några timmar förut så tiden försvann att orka göra nått mer avancerat. Nu bakar jag muffins eftersom vi ska dricka kaffe hos grannen, det händer ganska ofta. Kaffe hos grannen alltså, för bakning har jag itne ork eller tid till längre. Eftersom jag är vuxen.

Förmiddagsbesök med kaffe och promenad, väldigt oväntat men mycket trevligt

Tänkte rensa upp lite i trädgården på eftermiddagen, de som gräver fiber höll på utanför våran tomt och vi pratade lite smått sådär. Då fick jag en briljant idé! Jag gick fram, frågade om jag fick vara lite ful o be dom gräva bort slänten på vår framsida, och det är klart medelålders män gärna ställer upp! Det gör de nästan alltid. Snacka om att Seb fick världens överraskning när han kom hem, han blev till och med lite lycklig.

Förtydligande; Vi har tänkt gräva bort den förbannade slänten sen förra året men inte fått nån att göra jobbet. Det krävs mer än muskelstyrka, närmare bestämt 2,5 stora jävla traktorslass!! Kunde inte fatta att det var SÅ jävla mycket som skulle bort….

Hur som helst, när Seb slutat jobbet skulle vi åka till Lindesberg o köpa en begagnad grind till kaminen, Egon har redan bränt sig en gång för mycket… På vägen stannade vi i Örebro för mat och byte av stickad tröja, sen iväg med en jävla fart för att inte komma hem så sent. Vi hämtade grinden, betalade, åkte. Efter en mil får jag panik, hittar inte plånboken >.< Stannar till vid en avfart, hittar turligt nog plånboken fastkilad i takräcket på bilen…. Egon skriker och gråter, vi tror han är trött och att han somnar snart.

I höjd med bilprovningen i Örebro blir vi invinkade av polisen, de har kontroller med inriktning på ljus. Grattis, Sebastian har kört med dimljus vilket man tydligen inte får. Polismannen står alltså och pratar med Seb genom rutan typ 3 minuter innan han reagerar och säger ”Har ni en liten där bak?” Den lille där bak har då skrikit konstant sen Lindesberg…. Det stinker bajs i bilen, polisen skriver en böteslapp på 500 spänn, Egon vrålar och jag är skitsur över att polisen borde göra vettigare saker än att bötfälla folk för att de kör med dimljus.

Vi ber den vänlige och observanta polisen att få åka bort en bit och byta blöja på lillen. Han ligger i bagaget på en filt, det finns endast en svag ljuskälla till hjälp, han skriker och är nedkletad i bajs. Då förstår ni, finns inga våtservetter i väskan. Jag ville bara dö då.

Resten av resan lät ungefär likadan som innan, Egon skriker, Sebastian försöker överrösta med volymen i bott på stereon.

Och ja, jag håller för öronen och längtar hem.

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur

Imorse vaknade jag av att Egon hängde över mig och gav mig en puss Jag har väntat i månader på att han ska börja pussas självmant, han har nämligen vänt bort huvudet hela tiden. Men NU, kommer det mer o mer. Han babblar hela tiden, är sjukt nyfiken och aktiv! Lite mysigt sådär.

Funderar över framtiden, vad kommer bli av den? Framtiden är dessutom ett väldigt relativt begrepp.

Nu ska jag blogga, iaf lite.

Göteborg, kärlek och ångest. Fin och trevlig vistelse, utmattande och ångestfylld. Bearbetning pågår.

Annars? Ja, dom gräver fiber utanför tomten. Bra grej!

Sårad, sorgsen, stum. Missförstådd, kränkt och krossad. Hur länge orkar man?

Jag vill så mycket jag inte kan, som inte blir, men som en gång fanns. Jag är så förbannat ledsen, det var ju precis såhär det inte skulle bli! Men man måste vara två för att dansa tango. Helst ska man kunna samma steg också.

Vem vet, början på slutet? Time will tell.

Nyss delade vi på en pizza, jag o Sebastian alltså. Egon fick äta hönökaka, alldeles själv Jag unnar mig ett glas vitt, i ett sånt där femkronorsglas som finns på IKEA

Senaste dagarna har bestått av att trösta en liten sjuk Egon. Han har haft väldigt hög feber och varit så liten och ynklig… Trots det har han emellanåt varit på gott humör och babblat på om lampor och kastat sig iväg till pianot så fort man är på nedervåningen. Tro fan om han inte blir en liten Mozart ändå… Han har ett osunt förhållande till pianot för att vara 9, snart 10 månader. Men jag tycker det är bra, det bevisar bara att vi varit duktiga med att spela musik från graviditet till nu. Suveränt!

Förra veckan fick jag fnatt på fläkten när jag lagade mat, jag bestämde mig då, nu ska här köpas en ny spisfläkt! Sagt och gjort, en nya fläkt kom på plats och jag känner mig nöjd med valet, en i rostfritt blev det och nu blir resten av vitvarorna i köket också i rostfritt. Så slipper vi fundera på det…

Nu ska ni få höra, jag inte bara shoppade en fläkt för flera tusen, igår inhandlades också bilbarnstol och sulky! Herregud, att jag inte dött av att se tusenlapparna försvinna från sparkontot än är ett under. Men det känns helt okej, lite tokigt att spotta ut pengarna som en jävla bankomat, men det är trots allt nödvändiga grejor. (Och sådana som är roliga att köpa)

Ett tillägg, jag fick en present av min man häromdagen. Och det var inte vilken present som helst, det var en fantastiskt jävla bra present! Bättre än något annat jag fått av honom faktiskt Han smög nerför trappan med handen bakom ryggen, han säger att det är något jag använder ganska mycket och som jag behöver ha en egen. Jag fattar ingenting och sen drar han fram en liten ask med en helt ny o fin uppsättning bits!! Skoja inte att jag blev glad!! Så glad att jag en halvtimme senare stod i garaget och byggde en bänk, det ni

Framöver:

På torsdag åker Sebastian till Prag, det är mindre kul. Blir gräsänka över helgen, men jag får backup, både av föräldrarna och Egons gudfar. Har sagt åt Johan att han måste bo här och ta på sig fadersrollen Jag fjäskar med favoritmat förstås! Får se om det duger åt finsmakar’n….

Nästa helg däremot, drar jag till Göteborg. Så himla kul, najs, skönt, gött, bra, underbart! Känslan som smyger sig på när jag anländer till Götet går inte att beskriva. Nästan. Sist jag var nere kom jag fram till vad det var som jag känt i snart 5 års tid, olycklig kärlek. Bättre än så kan jag inte beskriva det hela. Göteborg är heligt för mig, efter 5 år av 1000 känslostormar, har staden alltid tagit emot mig för att komma ifrån allt som är. När jag mått som värst har jag packat väskan, bokat biljett och åkt. Dit där jag bara får vara, får andas ut, komma till insikt med livet. Jag längtar!

Snart snart blir det inspelning, även om det blir något framskjutet. Gör inte mig så mycket, mer tid att planera.

Idag shoppade vi loss på lite kläder till Egon, tjocka sockor, onepiece, vantar och en tröja. Dessutom kollade vi på ny bilbarnstol och en sulky. Han börjar bli stor mitt lilla skrutt!

Jag och Egon släppte ut hönsen idag, märkte att även kycklingarna försöker flyga över staketet nu så det var lika bra. Min fina faverolletupp Bobby ska med mig överallt, där jag är finns han garanterat i närheten. Vi rensade lite ogräs tillsammans
Egon fick sitta o mata hönsen, det har han inget emot, han är väldigt härdad när det gäller djur. Höns, hästar, får, hund, katt, han har haft nära umgänge med dom alla. Det är fantastiskt att se barn och djur tillsammans, och när det gäller mina egna husdjur blir jag stolt över hur snälla dom är när han ska ”klappa” och kräla runt dom. Det känns tryggt att ha så fina och förstående familjemedlemmar!

Men nu är liten snorig och febrig Jobbigt att se hur dåligt han mår, han är så himla pigg och glad annars. Hoppas det drar över snart.