Kallt, burr burr

Igår tog jag steget, och anmälde mig till ridksolan.
I nästan två timmar satt jag i ett kallt ridhus o väntade på läraren som höll lektioner.
Under den tiden hann jag bli peppad, engagerad, orolig, sugen och rädd. Jävligt rädd.

Det är nästan två år sen jag satt på en häst senast, och då var det en halvgalen varmblodshingst.
Ridskolan var inget alternativ längre, sen jag flyttade hemifrån och inte haft råd, utan jag hittade privatpersoner som behövde hjälp. Det funkade i ett par veckor ungefär…
Så nu med stöd av F-kassan ska jag då börja med fritidsaktiviteter, i det här fallet ta upp ridningen igen.
Det är tråkigt att jag blivit rädd för jag minns hur roligt det var som liten stalltjej.
Man var så van och härdad att man aldrig blev skrämd av tjuriga ponnies eller fullblod som stod på bakbenen. Kanske lika mycket vana och erfarenhet som att man just var ett barn med en helt annan syn på faror och konsekvenser av dem.
Nu känns det som man är nybörjare återigen fast ändå inte.
Ena sidan av ridhuset hade hoppning igår, och det är något jag alltid tyckt varit läskigt. Mest läskigt är det när man själv sitter på läktaren och inte kan påverka vad som sker nere i manegen. För många hästtjejer är hoppning höjdpunkten, och farten i kombination med höjden ska tydligen vara roligt.
Hmm, jag får mest ont i magen. Även om det fanns en viss förtjusning blandat med skräck när jag var yngre.
På den tiden hade jag dock mitt ess att lita på, Morella. Världens finaste och bästa kompis.
Otroligt ärlig och snäll men med en medvetenhet och integritet som få andra ridskolehästar har.
Idag finns inte Mollan här i jordelivet, hon slaktades av sin dåvarande ägare på valborgsmässoafton i år.
Och jag skulle ljuga om jag inte erkände mig skyldig till att sakna och tänka på henne ofta.

Idag måste jag för övrigt komma igång med träning igen. Har insett att jag senaste veckan har skyllt allt godis och onyttiga ätande på att jag är sjuk. Dessutom har jag ätit lite dåligt för jag inte orkat fixa mat och det medför ju viktökning och obalans i kroppen.
Snart kommer Karin hit.

Pang Pang!

Nu har vi fått affischfotografierna!

Wippiedoo!

Tisdag

Jag har skaffat en fåtölj, jag har ont i benen, jag misstänker feber, jag dricker min tredje kopp pepparmintste.
Har även bekantat mig med Kiwi lite närmare.

Frågan är; Varför? Nej, nu ljög ja.
Lite.
För idag är frågan snarare; Hur ska jag bli frisk snabbast möjligt?