Vuxenhet

Dagarna rullar på nu, stänger av litegrann och bara kör. Jag antar det är vuxet av mig, ungefär så har alla vuxna suckat på under mitt liv. Man vaknar, jobbar, tar hand om ungar, städar o donar sen sover man. Typ så fast i olika verisioner har det stånkats o stönats, för så gör man när man blir vuxen, det är så man ska göra vare sig man vill eller inte. Man har inget val.

 

Gjorde potatisklyftor så Seb skulle få matlåda åtminstone, sov några timmar förut så tiden försvann att orka göra nått mer avancerat. Nu bakar jag muffins eftersom vi ska dricka kaffe hos grannen, det händer ganska ofta. Kaffe hos grannen alltså, för bakning har jag itne ork eller tid till längre. Eftersom jag är vuxen.

Polispolis, seg som en bakfyllefis…

Något märklig och ovanlig dag.

Förmiddagsbesök med kaffe och promenad, väldigt oväntat men mycket trevligt 🙂

Tänkte rensa upp lite i trädgården på eftermiddagen, de som gräver fiber höll på utanför våran tomt och vi pratade lite smått sådär. Då fick jag en briljant idé! Jag gick fram, frågade om jag fick vara lite ful o be dom gräva bort slänten på vår framsida, och det är klart medelålders män gärna ställer upp! Det gör de nästan alltid. Snacka om att Seb fick världens överraskning när han kom hem, han blev till och med lite lycklig.

Förtydligande; Vi har tänkt gräva bort den förbannade slänten sen förra året men inte fått nån att göra jobbet. Det krävs mer än muskelstyrka, närmare bestämt 2,5 stora jävla traktorslass!! Kunde inte fatta att det var SÅ jävla mycket som skulle bort….

Hur som helst, när Seb slutat jobbet skulle vi åka till Lindesberg o köpa en begagnad grind till kaminen, Egon har redan bränt sig en gång för mycket… På vägen stannade vi i Örebro för mat och byte av stickad tröja, sen iväg med en jävla fart för att inte komma hem så sent. Vi hämtade grinden, betalade, åkte. Efter en mil får jag panik, hittar inte plånboken >.< Stannar till vid en avfart, hittar turligt nog plånboken fastkilad i takräcket på bilen…. Egon skriker och gråter, vi tror han är trött och att han somnar snart.

I höjd med bilprovningen i Örebro blir vi invinkade av polisen, de har kontroller med inriktning på ljus. Grattis, Sebastian har kört med dimljus vilket man tydligen inte får. Polismannen står alltså och pratar med Seb genom rutan typ 3 minuter innan han reagerar och säger ”Har ni en liten där bak?” Den lille där bak har då skrikit konstant sen Lindesberg…. Det stinker bajs i bilen, polisen skriver en böteslapp på 500 spänn, Egon vrålar och jag är skitsur över att polisen borde göra vettigare saker än att bötfälla folk för att de kör med dimljus.

Vi ber den vänlige och observanta polisen att få åka bort en bit och byta blöja på lillen. Han ligger i bagaget på en filt, det finns endast en svag ljuskälla till hjälp, han skriker och är nedkletad i bajs. Då förstår ni, finns inga våtservetter i väskan. Jag ville bara dö då.

Resten av resan lät ungefär likadan som innan, Egon skriker, Sebastian försöker överrösta med volymen i bott på stereon.

Och ja, jag håller för öronen och längtar hem.

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur