Dagen före dagen…

Jag drar in en hel mapp i winamp och diverse blandad musik strömmar ur högtalarna. En mapp med namnet ”Blandad siffermusik”, bara det låter ju ganska spännande.
Allt från de hebreiska fångarnas kör till Avril Lavigne vidare över Monica Zetterlund och Damian Marley. Ojoj vad jag samlat på mig musik genom åren!

Morgonen, eller förmiddagen om man så vill, började med dagens post och en cigarett. Äntligen har jag fått papper från vägverket och ännu mer på tiden också en kallelse till den (enligt mig) galet inkompetenta läkare jag fått här senast. Av de tre möten vi haft har missförstånden stigit över det dubbla i antal, och är det något som är konstigt så är det väll hur man låter en läkare som pratar ganska dålig svenska handha patienter med liknande svårigheter som mina och värre i vissa fall. Det är otroligt svårt att veta vad hon vill att man ska göra och få enkla svar på saker o ting.

Senaste besöket blev jag hemskickad efter att jag meddelat mitt avslut med medicinen jag testat då några veckoroch mått rätt taskigt av. Enligt min uppfattning skulle jag vila några veckor sen prova ytterligare nya meds, men ingen kallelse har kommit. Men nu, ska jag iväg i mars… Kom igen! Skoja inte att jag känner mig förbisedd och bortglömd.

Dom senaste dagarna har gått åt till att slipa/betsa/lacka om mitt köksbord. Jag var med Seb och köpte bil i Karlstad häromdagen så timmarna mellan 21-02 söndag o måndag kväll har varit vigda åt bilmek. En hel del har jag iallafall lagt på minnet och det är UNDERBART att få bära snickarbyxor av specifika anledningar. 🙂

Jennifer, I am

Har gjort en massa på sistone.
Fixat, byggt, målat, pillat.

Det bor två personer här nu. Och jag tror jag är väldigt nöjd med det.
Teatern går sådär, milt sagt. Allt är en enda röra, usch.

Men hur bra är det inte att få somna i nån annans varma armar?

På uppmaning av Karin Jansson

Jag tror jag är själsligt förälskad.

Hur blir man en komplett människa? Ett felfritt helgon.
Hur vet man när något är rätt om man aldrig tillåts göra fel?
Hur ska jag vända på min kaotiskt, introverta, själsliga destruktivitet, till någonting positivt? Det tycks vara omöjligt.

Ge mig en karta, för jag har gått vilse på livets väg.
Slå följe en bit och muntra upp mig med skämt som får mig att glömma
mina skavsår och att vägen fortfarande är lång.
Jag har tappat modet och slår ner blicken mot en dammig gammal väg.
Utan att ens visa minsta lilla nyfikenhet till blommornas färg eller fåglarnas sång.
För inte spelar det någon roll att dom tycks njuta av livet, då jag går i svårmod.

Repet kommenterar jag inte ens.
Kånfjuschen.

Jag tror jag är själsligt förälskad.